Svea hovrätt meddelade idag dom i ett mål om brott mot avkodningslagen, sk. cardsharing. Advokatbyrån Bratt Feinsilber Harling var ombud för målsägandebolagen och biträdde åtalet samt förde målsägandebolagens skadeståndstalan.
Den tilltalade dömdes för brott mot avkodningslagen under två brottsperioder, till fängelse i ett år och tre månader, och förpliktades att utge skadestånd till målsägandebolagen med totalt cirka 21,5 miljoner kronor.
Svea hovrätts dom är den första överrättsdomen efter Högsta domstolens dom av den 20 november 2013 i mål T 6015-11, som gällde beräkningen av skälig ersättning enligt 9 § avkodningslagen. Svea hovrätt utvecklade genom sin dom den princip som fastslagits genom Högsta domstolens dom, att den skäliga ersättningen ska beräknas med utgångspunkt i målsägandebolagens abonnemangsavgifter. Därtill fastslog hovrätten att en uppskattning av det genomsnittliga antalet användare i nätverket under brottstiden, med utgångspunkt i nätverkets konfigurationsfiler, ska läggas till grund för beräkningen av den skäliga ersättningen.
Svea hovrätt uttalade även att skälig ersättning enligt 9 § avkodningslagen enbart ersätter målsägandebolens förlorade abonnemangsintäkter avseende kunderna i nätverket. Övriga skadetyper ska ersättas genom ersättningsposten ersättning för ytterligare ekonomisk skada i 9 § avkodningslagen. Hovrätten konstaterar med utgångspunkt i den av målsägandebolagen framlagda bevisningen att cardsharing leder till en rad andra skadeverkningar utöver att kunderna i cardsharingnätverket inte betalar abonnemangsavgifter till bolagen. Hovrätten konstaterar vidare att det inte är rimligt att kräva att målsägandebolagen ska presentera ytterligare bevisning om exakt hur stor den ytterligare ekonomiska skadan är. Skadan ska därför enligt hovrätten uppskattas jämlikt 35:5 § RB och ta sin utgångspunkt i nätverkets storlek. I det aktuella fallet fann hovrätten att ersättningen för ytterligare skada skulle uppskattas till 1/10 av den skäliga ersättningen.