Agneta Pleijel och BFH:s Percy Bratt bidrar till diskussionen om behovet av ökade gränskontroller och pekar på vikten av att föra ett moraliskt resonemang i debatten.
Vi talar om moralen, eller omoralen, i att genom drastiska åtgärder stoppa människor från att komma hit för att söka lagligt skydd. Vi har svårt att förena det med den liberala rättsstatens normer och människosyn. Vi ser att EU-länderna, ännu med undantag för Tyskland men nu också Sverige, är i färd med att överge en av sina viktigaste demokratiska grundpelare, asylrätten. Låt oss hoppas att det ändras.
Här kunde man anställa ett tankeexperiment. Tänk om Sverige, efter det att nazisternas börjat likvidera judar, i stället för att aktivt stoppa judiska flyktingar från Tyskland hade öppnat sina gränser för dem, samtidigt som övriga länders gränser förblev stängda. När borde vi då ha satt stopp? Vid några hundratusen judiska flyktingar, och hänvisa resten till koncentrationsläger och utrotning? Ett större antal, eller ett mindre?
Skillnaden är att Sverige nu, i motsats till då, inte står inför risken att överfallas av en totalitär krigsmakt. Det är troligt att många blir provocerade av jämförelsen, men är det inte den sortens frågor vi måste ställa? Det här är en så viktig moralisk diskussion att den måste föras överallt, på samhällets alla nivåer. Och så realistiskt som möjligt; efter terrängen.

Hela artikeln går att läsa här:
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/vilken-grans-ar-det-egentligen-som-ar-nadd/